16 mars 2005

syster fyller år om två dagar. tror jag.

jag: vad vill du ha?

hon: vet inte, parfym eller nåt?

jag: parfym? hm… (det är ju fan dyrt!) aja, vi får se.

hon: vi får se? ja, det bådar ju gott.

jag: vill du inte ha nån pocket istället?

för övrigt är det bara regn hos mig. bokstavligen.
skolan går åt helvete. hurra hurra! ska prata med
en tant på fredag, jag har inget att säga. jag är inte
arg längre.

jag har iaf lånat jättemånga böcker på biblioteket.
det är bra att utbilda sig själv, speciellt genom att
skita i kurslitteraturen och bara läsa sånt som intresserar
en. Bachtin, here i come. eller hur han nu stavas. undrar
om han ens heter så, eller om det är min hjärna som inte
orkar?

igår var jag jättenära att vinna 25 tusen i 25 år. jag var
bara en jävla ”tv-ruta” ifrån! ett tag var det lite pirrigt,
helt i onödan. idag är jag bakfull. sov 4 timmar. orakad.
luktar förmodligen skit också. eller iaf rök. sensmoral:
hellre röklukt än skitlukt. på tal om det var det nån
som släppte sig på bussen igår. fräscht säger jag. jag tittade
strängt omkring, men kunde inte se den skyldige.
jag tänkte: åh, nu tror de att det var jag!

Fort som en vinterdag

[Det här är en dikt som jag var/är väldigt förtjust i. Den skrevs 2005 av Tobias som brukade bo i Borås. Senare flyttade han till Malmö. Kanske bor han där än. Om du träffar en bibliotekarie som heter Tobias så är det säkert han.]

Fort som en vinterdag

Stackars Marie.
Hon fick alltför ofta
lyssna på
sina föräldrars
soundtrack.
De spelade varken
smäktande stråkar
eller fyrhänt piano
utan snarare
slagverkssymfoni.
Tongångar som håller händerna
över öronen
och tungan tätt sluten
mellan tänderna.
Allt som fanns kvar
var
ögonlockens slöja
och drömmar om
en levande
dröm
utan oljespill
av verkligheten.

Stackars Marie.
Hennes känsloliv slog knut på sig självt
redan innan hon nådde tonåren.

Vi sov i samma säng en gång.
Men det var hennes lillasyster
jag egentligen ville ha.

Med huvudet på min arm
berättade Marie mycket
som
lät
högt och ljudligt
och jag
höll kvar varje ord
ljudandes
tydligt
i mig.

Hon brukade skriva på väggar
och armar:
”Jag är rädd att de
skrattar i smyg
åt mig”.

Jag tänker fortfarande
på Marie ibland.
Höjer musiken
ett snäpp
på stereon
och låter tankarna
försvinna bland
klassrum
och försvunna
pusselbitar.
Samma skrik
ekar fortfarande
från vår
skolkorridor.
Det är ingen som lyssnar
nu som
då.

i taket lyser pretentionerna

11 januari 2005

idag vann jag 100 kr på triss!
idag hundra, imorgon 50 miljoner!
med pengarna köpte jag två nitlotter,
och sparade resten. ekonomisk som man är.

dagens författarbesök: johanna thydell (tror
det stavas så). hon pratade lite om sitt 24åriga
liv och sin hitbok (i taket lyser stjärnorna). hon
var charmig och ödmjuk på ett pretentiöst sätt.
och i mina ögon lös stjärnorna och det kändes inspirerande
på något sätt, även om hennes bok inte är bland de
bästa jag läst. hon påpekade flera gånger att hon
inte vill verka pretto, men jag stämplade henne
med min stora pretto-stämpel. and thats it. och
efter lektionen ville flera få sina pocketböcker
signerade, jag hade inte med mig min bok för jag
tror inte på sånt. som om livet blir bättre av
att ha någon annans signering i min pocketbok.
nåja, får sluta vara så negativ.
egentligen är jag snäll.

bah. blev sugen på att dricka öl nu.
får köpa imorgon. läste iaf sartres pjäs,
inför lyckta dörrar, eller vad den nu heter
på svenska. av någon anledning kunde jag allt
redan, men det var bra att läsa den, nu kan
jag bocka av den från läslistan och leka pretto.

jag består, men inte mitt hår

5 oktober 2005

nu har jag klippt mig. och nu för tiden blir jag inte ens förvånad över att jag aldrig får det som jag vill. jag är helt enkelt dömd till att misslyckas med mina håräventyr som jag företar mig några gånger om året. iofs skulle det blivit rätt okej om han inte hade insisterat på att klippa sönder min nacke. han drog några svängar med maskinen också. han tyckte väl att jag behövde se lite etnisk ut. kände väl på sig att jag gjorde mitt bästa för att förneka mina rötter. ”ajabaja, man ska inte förneka sina rötter. jag kör lite med maskinen bara för att jävlas,” tänkte han. det kan jag tänka mig. han var iaf snäll. men jag blir inte mer nöjd för det.

ack, stackars mig, ack!

sen tror jag att min näsa blivit större senaste två veckorna. är det bara jag som märkt det? på tal om etniskt utseende. nu fattas bara att jag köper en stor och bufflig skinnjacka och ett par fula jeans med hög midja utan passform.

och en mustasch.

det är fan återigen dags för tröstmustaschen. typiskt mig. vore jag hipp hade jag skurit mig, men mitt sätt att bestraffa mig själv är att skaffa en mustasch som jag rakar av innan den hunnit växa sig klar. och äta och dricka för mycket tills jag blir mer tjock än jag redan är.

läggdags tisdag

6 september 2005

idag kände jag mig dissande. ville väl helt enkelt ha en dag för mig själv. alla hatar läraren vi har nu, utom jag. hon är ju människa som alla andra. jag själv inser att jag kommer bli en dålig lärare, hur svårt ska det vara för resten av klassen att inse samma sak? minst hälften kommer bli lika dåliga och ändå har de mage att kritisera andra som gör sitt bästa!

läste även mina gamla dagböcker för att få något hum om vad jag sysslat med senaste året. det är lite oroväckande att allt handlar om att supa, klippa hår och röka. jag framställer mig själv som en alkoholist. förvisso är jag full just nu. men jag vill inte begränsa mig med ramar som jag själv skapat.  samtidigt blir jag sugen på att bara ta och klistra in allt i word och skicka till något förlag. med lite tur blir det säkert uppskattat av rostiga kritiker som tycker att förortsblattar är den nya grejen. förvisso bor jag inte i förorten, men
det skiter nog de i. stämpeln är uppvärmd, och böckerna säljer som smör.

klockan är nu 2:22. det kan endast tyda på att jag alldeles strax ska sova.

jag borde även fortsätta på mitt träningsmanus nummer två, men jag orkar aldrig. även om jag vet hur skiten kommer utvecklas och sluta på ett ungefär.

godmorgon sverige.