Oktober

Det var kul att träffa Das K. Han sa att han saknat mig, och att han insett det nu när vi träffats. Han sa också att han älskade mig, och att jag var hans längsta relation. Det lät lite homo, men jag sa att vi hade en trygg relation, som inte behövde vårdas så aktivt, och att det var skönt.

Vi såg ett avsnitt av The Trip, avsnittet där de dricker en drink som ser ut som slem och improviserar en scen där den ena tvingar den andre att dricka upp sitt eget slem. ”Drink it!”

Sen gick vi ut. Det låter alltid roligare än vad det egentligen är. Känns som vi kunde ha fått mycket mer för pengarna om vi gått till en restaurang istället. Nu blev det gatukioskshamburgare, och pustervik med dyrt inträde. Men det händer ingenting där. Och det händer aldrig något när vi inte är såna som är bra på att  ta kontakt med människor. Och jag vill inte ens prata med människor jag inte känner. Vi var där i knappt en timme, och sen åkte vi hem. Vi hann inte ens säga hejdå. Jag sprang till min spårvagn allt vad jag hade.

Annonser

Hur bra är bäst?

Såg det där Skavlan-avsnittet som Schulman skrivit om i sitt blogginlägg. Avsnittet där Anja Pärson är med och nämner att hon bor i Monaco. Hon berättar om att hon gillar att vara en sådan som är bäst i världen när hon gör något. Jag vill också vara en sådan som är bäst i världen. Jag vet bara inte i vad. Jag måste kanske utsätta mig för många fler saker så att jag vet vad jag är sugen på. Jag skulle åtminstone aldrig flytta till ett annat land för att slippa betala skatt (om det nu är det Anja gjort). Rätt ska vara rätt!

Jag är nog i alla fall bland världens tusen bästa när det gäller elitistisk humanism. Jag gillar när människor har bra smak och gör sitt bästa, men jag vill att det ska ske solidariskt. Det är så jag vill leva. Jag vill att vi ska göra vårt bästa och att vi ska ta hand om varandra.

(Jag är också bland världens tusen främsta när det gäller att tänka en sak och göra något annat. Man kan nästan tro att jag är Moderat.)

Att vara med Alex Schulman är som att springa uppför en sommaräng

Jag har förvånat mig själv igen. Jag har börjat läsa Alex Schulmans självbiografiska roman med töntigtklingande titel. Det låter som en romcom-version av titeln till en random Bukowski-dikt. Hur Alex beskriver situationer och möten är däremot överraskande bra. Jag blev bokstavligen tagen på sängen. Eller iaf soffan. Jag blev sittandes där och läste boken i tre timmar. Det var inte ens meningen att jag skulle börja. Men när jag väl gjorde det var det något ångestframkallande och tröstande som fick mig att fortsätta sida efter sida. Det var också fint på något sätt. Alex är en så pass självmedveten person att jag känner igen mig allt för väl. Det är nästan som om han berättar om ett liv jag kunde ha haft om omständigheterna varit lite annorlunda. Han berättar om parallellvärlden jag aldrig föddes till. Om jag hade varit någon annan hade jag förmodligen varit Alex Schulman.

16 mars 2005

syster fyller år om två dagar. tror jag.

jag: vad vill du ha?

hon: vet inte, parfym eller nåt?

jag: parfym? hm… (det är ju fan dyrt!) aja, vi får se.

hon: vi får se? ja, det bådar ju gott.

jag: vill du inte ha nån pocket istället?

för övrigt är det bara regn hos mig. bokstavligen.
skolan går åt helvete. hurra hurra! ska prata med
en tant på fredag, jag har inget att säga. jag är inte
arg längre.

jag har iaf lånat jättemånga böcker på biblioteket.
det är bra att utbilda sig själv, speciellt genom att
skita i kurslitteraturen och bara läsa sånt som intresserar
en. Bachtin, here i come. eller hur han nu stavas. undrar
om han ens heter så, eller om det är min hjärna som inte
orkar?

igår var jag jättenära att vinna 25 tusen i 25 år. jag var
bara en jävla ”tv-ruta” ifrån! ett tag var det lite pirrigt,
helt i onödan. idag är jag bakfull. sov 4 timmar. orakad.
luktar förmodligen skit också. eller iaf rök. sensmoral:
hellre röklukt än skitlukt. på tal om det var det nån
som släppte sig på bussen igår. fräscht säger jag. jag tittade
strängt omkring, men kunde inte se den skyldige.
jag tänkte: åh, nu tror de att det var jag!

Alla dessa tåg jag inte missat

Nu för tiden blir jag nervös och grinig inför resan när vi ska åka någonstans med katten. Ibland är han duktig men ibland vill han inte in i kattburen alls, och då börjar jag inbilla mig att vi kommer bli sena och missa tåget. Vi kommer stå där på perrongen och se tåget åka. Våra ögon kommer fyllas av ångest och tårar. Därefter kommet vi börja bråka och skylla på varandra. Jag kommer börja tänka på alla timmarna vi förlorat, och allt roligt vi kunde gjort för pengarna istället för att köpa nya biljetter. Men, men. Det gick bra den hör gången också. Nu sitter vi på tåget och har precis passerat Värnamo. Det är roligare att åka tåg på dagen. Inte för att det finns så mycket att se, men för att det det finns möjlighet att kunna se något. Jag såg t.ex. en ”hipsterkille” med en bärbar PC!

Just nu är klockan 14:03. Någonstans har någon lyssnat på Ekot. Nu går deras liv vidare, liksom vår resa.

yeah yeah jag!

17 februari 2005

jag läste ut ytterligare en camus igår. fan vad smart jag blir!
boken ingår inte ens i kursen! vill citera det som fick mig
att skratta och bli glad, han citerar ur dostojevskij:

”Allstå skall Kirilov begå självmord av kärlek till mänskligheten.
Han skall visa sina bröder en svår och lysande väg, som han skall
gå först av alla. Hans självmord är ett pedagogiskt självmord.
Kiriliov offrar sig … Han förblir människo-guden, övertygad om
att döden saknar framtid, genomträngd av evangelisk dysterhet:
‘jag för min del’, säger han, ‘är olycklig därför att jag är
tvungen att bevisa min frihet.'”

nu läser jag anteckningar från ett källarhål, men jag kommer säkert
inte hinna, för jag måste läsa om mina strindbergböcker till måndag.

det är kul att bli hjärntvättad och kalla det utbildning.

för övrigt skrev jag kapitel tre på manuset.

såg en dokumentär om islam, men jag skulle föredra mer detaljer.
jag vill veta om det stämmer att mohammed först bad sina anhängare
att vända sig mot jerusalem och inte mecka. men icke, det sa de
inget om. jävla amatörer!

i förgår såg jag en dokumentär om att det eventuellt kan finnas
11 dimensioner i universum. så om det händer konstiga saker i ditt
liv vet du vad det beror på. fick även veta, enligt kvantfysiken,
att om du försöker gå igenom en vägg, finns det en viss sannolikhet
att du lyckas minst en gång, om du ihärdigt försöker i en miljard
år. allt är sannolikhet, det finns inga bestämda regler.

heh. ja. de kommer kliva på oss. länge leve alla.

Några ord om Wordfeud

Många som hamnar på min blogg har sökt på wordfeud och regler, av alla saker. Så det här är för er vilsna, så att ni inte ska ha kommit hit helt i onödan:

Wordfeud

Grundregeln i Wordfeud är enkel. Varje bokstav har ett värde, beroende på hur svår den antas vara att använda. När du bildar ett ord får du lika många poäng som bokstäverna som bildat ordet. Något som piffar upp spelet är specialrutorna. De ökar värdet på dina bokstäver och/eller ord.

DL står för Double Letter, TL för Triple Letter, bokstäver som hamnar i dessa rutor får ett värde som är två, respektive tre gånger ursprungsvärdet. Rutorna gör alltså det de heter. På liknande sätt fungerar DW och TW (Double Word, Triple Word), men dessa multiplicerar hela ordets värde. Om du ska få ihop höga poäng är det alltså viktigt att du använder de här rutorna strategiskt. Om du är så pass slipad att du lyckas använda alla dina sju bokstäver för att bilda ett ord får du dessutom 50 bonuspoäng. Det händer dessvärre inte så ofta, i alla fall inte när jag spelar.

Och glöm inte: längden på ett ord har ingen specifik betydelse. Det är snarare dumt att försöka bilda långa ord. Då öppnar du upp för din motspelare, samtidigt som du signalerar att du är en amatör. Försök istället att placera rätt bokstäver och ord i rätt specialrutor. Wordfeud handlar mer om taktik än om ordkunskap. Det underlättar om du kan många ord, men bara om du använder dem rätt.