jag består, men inte mitt hår

5 oktober 2005

nu har jag klippt mig. och nu för tiden blir jag inte ens förvånad över att jag aldrig får det som jag vill. jag är helt enkelt dömd till att misslyckas med mina håräventyr som jag företar mig några gånger om året. iofs skulle det blivit rätt okej om han inte hade insisterat på att klippa sönder min nacke. han drog några svängar med maskinen också. han tyckte väl att jag behövde se lite etnisk ut. kände väl på sig att jag gjorde mitt bästa för att förneka mina rötter. ”ajabaja, man ska inte förneka sina rötter. jag kör lite med maskinen bara för att jävlas,” tänkte han. det kan jag tänka mig. han var iaf snäll. men jag blir inte mer nöjd för det.

ack, stackars mig, ack!

sen tror jag att min näsa blivit större senaste två veckorna. är det bara jag som märkt det? på tal om etniskt utseende. nu fattas bara att jag köper en stor och bufflig skinnjacka och ett par fula jeans med hög midja utan passform.

och en mustasch.

det är fan återigen dags för tröstmustaschen. typiskt mig. vore jag hipp hade jag skurit mig, men mitt sätt att bestraffa mig själv är att skaffa en mustasch som jag rakar av innan den hunnit växa sig klar. och äta och dricka för mycket tills jag blir mer tjock än jag redan är.

Annonser